Går en kvinna skön och förförisk
som en kärleksgudinna
med långt guldlockigt hår
som enda klädnad.

Där under trädens susande kronor
på mossklädd tuva i sin ensamhet
klär hon av sig alla sina sorger
och demoner.

 Kvar står det
oskyldiga lilla barnet.

På huk invid
den blanka mörka tjärnen
ser hon sin
undersköna gestalt
avspegla sig
i vattenytan.

En underskönt vacker
och ljuvlig kvinna
oskuldsfull och ren
som ett barn
redo att möta ljuset.