***

Innan regnen faller …
… innan molnen samlar sig …
solen skiner från en klarblå himmel …
Du, min älskade,
kommer mig till mötes över gröna ängder
på en blixtrande snövit skimmel …

*
 När din blick möter min
tiden stannar upp,
världen omkring
upphör för en kort evighets sekund …
Varken ser eller hör någonting
annat än rösten från djupet av min själ …
Rösten som förmedlar
hur mycket jag älskar dig …

*
 Förlorar mig i din kärlek
som förblindar mig …
… Varken ser eller känner
de förebådande vindar
som växer stilla tyst inom dig …

*
På vår himmelsblå stratosfär
intet mörkt moln är …
… Men i biosfären stiger
allt högre och allt mörkare molnbankar …

*
Intimt sublimt
jag känner kärlekens kraft
skaka om och rista mina rötter …
Men vare sig
min blick eller mina tankar
vill se vad som händer under mina fötter …

*
Din blick
fångar all uppmärksamhet
som är min …
Din närhet lyfter mina sinnen …
- raderar alla obehagliga minnen -
… får mig att Levitera till allt högre rymder
… Känner hur mycket jag älskar dig så …
… där jag medvetet omedveten
svävar högt, högt upp i det blå …

*
Min älskade ängel …
… min vackra,
söta, rara underbara …
Vill för alltid
tillsammans med dig få vara …

*
Kanske är vi båda två
vilsekomna änglar …
… Svävande högt o lågt
över gröna ängder,
ovan alla mörka molnbankar
under en himmel som är blå …

*
Men även vilsekomna änglar
behöver landa
för att vila lite då och då …
De hotfulla mörka molnbankar
som ibland sublimt tränger sig på
och skrämmer oss i våra tankar …
… kanske inte är
så hotfulla som vi tror …

*
Ett stilla regn
som faller över oss
kanske är nödvändigt
för att vår kärlek
ska gro, växa och slå rot!


*****

©Peter Stjerngrim