det börjar bli på riktigt igen
du har vandrat Skellhells gator hela sommaren
och alla leder hem till mig
häromdagen när jag kom hem
låg du och sov på min soffa
mumlade något om att du kunde gå
och jag hörde mig själv säga
att om du vill,
så kan du stanna

fem dagar senare
du har flyttat från soffan till sängen
och jag sitter bredvid på golvet
och vi talar om musik och majminnen
om min sorg och din syster
om ljuden från grannarna och gatan
om allt som inte är vi

tills klockan slår dygnets sista slag
och slår in oss i verkligheten igen
för vi vet att såhär kan vi inte hålla på
vi måste bestämma oss
närmare gränsen för varje dag
allt eller inget
allt eller inget
du stannar om jag stannar
jag stannar om du stannar

(men jag klarar inte en. gång. till.
vinterkylan närmar sig igen
och jag kan inte ens knyta mina skosnören)

jag önskar att det var feghet
något jag bara använder som ursäkt
men det bultar fortfarande med hammarkraft
en av de där sakerna som ingen som känner mig får veta
förutom kanske du
för jag borde kommit över det by now
det borde inte leva så mycket som det gör
men det flyter fortfarande genom venerna
sprider insomnia under huden

klockan slår dygnets sista slag
och vi hänger tysta blickar i varandras ögon
- stannar du om jag stannar?