Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Detta är resultatet av en övertrött torsdagkväll...


Titlar är för töntar

02.31

Jag har en fantastisk idé. Eller kanske inte fantastisk, inte än, men den skulle lätt kunna fantastisk om jag kunde göra annat än bara stirra på skärmen. Så fort jag tar fram storyn (har skrivit knappt sju sidor nu) så står det fullkomligt, totalt, blixtstilla. Har varit så ett tag nu. Fingrarna vilar orörliga när de borde dansa över tangentbordet, jag vet ju att de kan den dansen. Och jag kommer på mig själv med att blinka långsamt och tänka på annat. Inspirationen brukar komma om jag bara går och sätter mig vid datorn. Ledaren för min skrivarcirkel satte upp en lapp på tavlan en gång där det stod ”Skrivande är 10% inspiration och 90% transpiration”. Det är fullkomligt rätt. Men jag brukar komma igång med transpirationen om jag bara klistrar fast baken vid datastolen. Kan du se en enda liten svettdroppe leta sig nerför min näsa? Trodde inte det. Och bara för sakens skull kan jag nämna att det inte har runnit någon de senaste tio dagarna och tolv timmarna. Den här historien vill inte. Och jag vet hur det funkar. Jag har varit här förr. Släpp historien ett tag, Lisa! Skriv lite dikter så länge… eller en novell… eller vad som helst. Okej, okej! Jag fattar. Fingrarna kanske kommer ihåg hur man dansar om de får testa en annan dans. Men jag testade ju att rimma för ett tag sedan, hade en period av rimmande verser. Skrev till och med ett försök till sonett.

Du ligger på golvet, ögonen halvslutna. Skulle förmodligen vara helt slutna om inte jag hostat eller skruvat på mig eller snutit mig eller suckat eller kliat mig eller vad som helst, just som dina ögonlock håller på att falla ner. Förlåt. Men du kan ju alltid gå och lägga dig någon annanstans, på puffen i hallen till exempel. Det är ju där du ligger när jag inte är hemma. Jag fattar inte hur du orkar hänga efter mig hela tiden, när jag aldrig går längre än kvarnrundan med dig. Fast din art är ju känd för att vara trofast. Stackare. Människan är väl också trofast antar jag, på ett jag-sviker-dig-men-menar-det-inte eller jag-snackade-massor-av-skit-om-dig-förlåt-kan-vi-vara-vänner-igen sätt. Nämnde jag att jag för tillfället hyser ett starkt agg mot människoarten? Det är lättare att umgås med dig… och datorn. Datorn är en av mina viktigare kompanjoner. Människorna gjorde en bra sak där i alla fall. Och snart kommer jag att hamna i jag-snackade-massor-av-skit-om-dig-förlåt-kan-vi-fortfarnade-vara-vänner-gänget om jag inte sluter snacka skit om min egen art. Jag håller väl käften då.




Övriga genrer av lisa_dec
Läst 374 gånger
Publicerad 2007-09-21 16:53



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lisa_dec