Så futtig jag är.
Liten och futtig med löjliga problem.
Små löjliga problem som jag gör stora.
Stora för mig, men små i den stora världen.

Jag önskar att jag kunde se längre än min näsa räcker.
Jo, jag kan men jag gör det inte.
Ibland försöker jag tänka stort,
men jag faller strax tillbaka till mina futtiga problem.
Mina små löjliga problem som jag gör stora.

Jag tror att jag vill ha någon.
Någon att älska och dela allt med.
Men det vill jag inte, tror jag.
jag vill inte ha dig,
inte dig,
och inte dig heller.
Jo, dig kanske jag vill ha förresten.
Ibland, då och då
men på mina villkor.

Men om jag blir med dig
så vet jag
att det kommer att bli på dina villkor.
Det blir oftast så,
därför vill jag nog inte ha dig ändå.

Sånt går jag och tänker på hela tiden.
Istället för att strunta i dig och dig,
och bara ägna mig åt mig.

Är det så viktigt att ha någon att älska?
Och hur gör man för att älska någon annan
samtidigt som man älskar sig själv?

Jag önskar att jag slapp tänka på sånt här
och kunde ägna mig åt annat.

Varför söker jag något som jag egentligen inte vill ha?
Vad ska det vara bra för?