en vän till mig
har båda fötterna på jorden
själv är jag
ständigt svävande

som en splittrad molekyl
efter en stark explossion
mitt liv är som en ständig
tsunami
med blott ett fåtal överlevare
som för alltid
lever i mörker
och sorg


ständigt svävande
försöker jag nå jordens yta
hitta balans
trygghet
och harmoni

min styrka
är dessvärre minimal
och sorgen en motpool
som ett ankare
försöker jag sträcka mig
mot planetens yta
förhindra att sväva bort