Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Marco Polo - Sixten *älskar* Matti? Del 5.1


Matti flinade efter honom och visste att han kunde dröja ett tag i badrummet så han gick mot köket för att åtminstone få lite sällskap trots att det var av den lite konstiga typen. Han hade knappt fått fram sitt tjena innan en stor krasch hördes igenom hela lägenheten, han öppnade sakta sina ögon som han hade stängt oreflekterat som i en min av förskräckelse där han stod i köksöppningen.
Han fick då se en mycket märkvärdig syn - den rödhåriga typen med nu lika rött ansikte satt nedböjd på golvet och plockade upp skärvor efter den vita skålen som han hade tappat.
Matti gick fram och började hjälpa till att plocka upp skärvorna men till hans stora förvåning så blev Sixten ännu mera röd i ansiktet - var det verkligen möjligt? - och flackade med blicken mot honom medan han mumlade fram ett tack.
Snabbt reste Sixten och dumpade skärvorna på bänken med en grimas av bekymmer.

Matti lade sina skärvor bredvid och sade lite hjälpsamt
– Ängsla dig inte för Tobias, han tar nog inte så illa upp.
Medan tanken att hans mamma nog skulle ta mera illa upp dök upp i Matti så dök det en annan tanke upp i Sixten som sade att det inte var honom han bekymrade sig för utan för Matti.
– Ja vet, ja ba tänkte … mumlade Sixten fram.
Matti blev lite förvånad över dialekten, den var så annorlunda.
Medan Sixten fortsatte att diska och torka efter sig med fortfarande lätt röda kinder så passade Matti på att fråga lite.
– Vart kommer du egentligen ifrån? Frågade han av nyfikenheten över dialekten.
Sixten verkade lysa upp över intresset och slappna av åtminstone lite.
Tack och lov, annars skulle han väl ha brustit till slut av spänningen, tänkte Matti.
– Min familj kommer från England utom mor, å vi flyttade därifrån … när ja va nio eller tie. Han log brett åt Matti. Vi bodde norrut, de ä därför ja låter så här.
– Dialekten är minst sagt lite … påfallande, sa Matti i brist på ord.
Matti log när Sixten skrattade, dock lite ansträngt men han verkade i alla fall mera avslappnad.

– Oui, ja vet. Mina småbröder ha pratat bort de. De tycker att den ä för konstig å vill va normala. Han himlade ögonen åt sina småbröder. Ja säger ba som min far, man ska va stolt över sitt ursprung.
– Talar du franska också?
– Oui! Vi bodde i France i ett par år, innan far tröttnade å mor ville hem.
– Så din mor är svensk?
– Aye!
– Så du är hälften engelsk och svensk men har bott i Frankrike?
– Aye! Me min farmor va france, de va däför vi bodde i France ett ta.
– Öh, en kvart fransk dessutom.
De båda brast ut i skratt. Men det Matti inte märkte var att Sixten sneglade på honom medan han skrattade. Sixten kände sitt hjärta fördubbla sina slag och sina händer fyllas av svett och klipulver. Sixten tyckte att Mattis isblåa ögon var lika underbara som himlens moln och tänkte att hans läppar säkert var lika mjuka som molnen. Och att hans sätt att använda gammaldags ord bara var ytterst charmerande och behaglig.

Matti märkte till slut hans blickar och tystnade, Sixten ville titta bort från honom men kunde inte det.
Matti rynkade pannan lite osäkert när Sixten kom närmare honom och öppnade munnen för att säga något som kunde få bort den lustiga spänningen i luften. Men innan han fick fram något så kände han ett par läppar mot hans egna, förskräckt spärrade han upp ögonen för att se Sixten tätt intill honom blundande. Han lade sina händer mot hans bröst i försök att dra sig ifrån honom men innan han började göra det så missuppfattade Sixten händerna mot hans bröst och började kyssa honom ivrigare.
På grund av den lilla chocken Matti fick så dröjde det ett tag innan han slet sig bort från den - faktiskt lite härliga… - kyssen och stirrade inte lite ilsket på Sixten som då kände sig ängslig men samtidigt pirrig...
Vad är det som händer? Tänkte de båda två.




Prosa (Novell) av Skymningens Miia
Läst 351 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-09-24 19:10



Bookmark and Share


  Nico Zasha Kroik
D\'oh... Jag kan inte sätta ord på hur jag ler inombords... Nåväl... Jag klickar helt enkelt på applådknappen...
2007-09-24
  > Nästa text
< Föregående

Skymningens Miia