Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Nu, detta har jag skrivit hittills ... så nu behöver jag lite uppmuntran att skriva vidare. Säg till om ni gillar detta!


Marco Polo - Sixten *älskar* Matti? Del 5.2


Men Sixten såg sedan Mattis ögon som förirrade sig till hans läppar och hans mun som verkade längta efter mer då han såg en liten tungspets slicka på de molnmjuka läpparna. Och Sixten var inte oskuld så nog han visste vad de tecknen betydde och han kunde se dom.
Efter en liten stund av tystnad så vågade Sixten igen och närmade sig igen Matti som sakta drog sig bakåt men kände att hans fötter var som fastklistrade vid golvet och att hans läppar levde ett eget liv som förrådde honom. Snart hamnade läpparna på hans igen.
Sixten blev alldeles salig av känslan av Mattis läppar som var precis som han hade tänkt sig, alldeles molnmjuka…
Matti kunde inte förstå men på något vis var känslan av Sixtens rosenmjuka läppar mot hans helt enkelt härligt.
Men efter en stund så kände han Sixtens försiktigt trevande hand under hans tröja och omedelbart återvände förnuftet.

Han befann ju sig i ett kök hos hans bästa vän och kysste en okänd kille som han just träffat?!

Han drog sig bort från de underbara läpparna som hans ögon ögonblickligen föll på men tittade uppåt och bort, dessvärre föll hans blick på Sixtens sagolika gröna ögon som vid det ögonblicket liknade rosenbladens intensiva mörka gröna färg. Vad nu, han kunde inte förstå varför hans hjärta slog sex – nej, fyr! – dubbla slag vid synen av killens ansikte framför honom.
Paniken slog upp i hans kropp när han väl hade fått lite begrepp på sina känslor och gick genast ut ur köket men när han hörde Sixtens rop efter honom började han istället att springa. Snabbt tog han tag i hans skor och jacka precis när Tobias klev ut ur badrummet.

– Hey! Matti, vad gör du? Utbrast Tobias av förvåning när han fick se sin vän i strumplästen halvvägs ut genom dörren med allt i sin famn.
Hans ögon irrade överallt och rabblade snabbt fram något som liknade en ursäkt som att han hade glömt att han hade lovat sin mamma att tvätta idag. Som ett enda frågetecken stirrade han efter sin vän som snabbt försvunnit genom dörren.
Han vände sig om och upptäckte att mattan i korridoren som brukade ligga prydligt rakt var lite sned efter springande fötter.
Den var sned åt höger, i så fall bör fötterna ha kommit från köket… räknade Tobias snabbt ut och gick mot köket efter att ha rättat till mattan igen.
Han tittade in dit och med en enorm förvåning fick se Sixten sitta på en av köksstolarna helt stum och stirrande på köksskåpen som om han inte såg dom. Han klev fram framför Sixten som långsamt såg upp mot Tobias som då faktiskt blev lite oroad.

– Sixten? Ska jag kanske återuppliva dig?
Då verkade Sixten finna sig och reste sig snabbt upp och med förvånansvärd kraft grep tag i Tobias axlar, det gjorde faktiskt lite ont men det ville han inte erkänna och stirrade på Sixten som utbrast
– De ä helt otroligt polarn! Ja ha funnit honom!
Tobias kände sig som ett frågetecken och såg antagligen ut som ett för i nästa ögonblick utbrast Sixten
– Min kärlek fatta du väl?!
Tobias kände då ett varnande orosmoln dyka upp på himlen och frågade med en ögonbryns höjning som Sixten genast uppfattade och svarade
– Matti förstås! Han ä världens snyggaste kille någonsin!
Tobias förstod och blev väldigt bekymrad, han bet sig i kinden men när han fick se Sixtens hoppfulla ansikte visste han att han måste säga det
– Men du Sixten …
– Tror du ja ha någon chans? Utbrast Sixten otåligt och såg på Tobias bönande och hoppfullt.
– Öh … Han måste säga sanningen, han kunde inte! Sixten …
– Jaaa?
Han stirrade på Sixtens lite rödflammiga ansikte som hoppfullt såg på Tobias med en bön om att säga att hans drömkille vars hans och Tobias stammade fram till slut medan han förbannade sig själv för hans feghet
– … Ta det försiktigt bara…
Sixten strålade men Tobias kunde bara tänka på det förkrossade ansiktet han skulle komma att ha …




Prosa (Novell) av Skymningens Miia
Läst 407 gånger
Publicerad 2007-09-24 19:13



Bookmark and Share


  Nico Zasha Kroik
Nu får du börja skriva längre avsnitt, för jag har mycket lust att läsa kvar här liksom... Så ett par sidor till... Ett par hundra sidor till vore nog passande :)
2007-09-24
  > Nästa text
< Föregående

Skymningens Miia