Kaos inombords
kaos utombords
kaos överallt

känslor kommer tillbaka
plågsamma smärtande minnen om en svunnen tid
tankarna gör revolt i en minnestunnel utan ljus i dess slut
allt är kaos
allt är knas

Allt det jag försökte glömma,
allt det jag gömt inombords
bubblar upp, vill ut!
Vill spränga mina lungor,
mitt blodomlopp mitt allt!

Ingenting ingenting kommer någonsin bli sig likt
aldrig mera trygg,
aldrig mera säker.
Alltid smärta.

Smärta, utan ände!

vill inte,


vill inte!


Låt mig va, vill inte veta av mer!

Orkar inte mera kaos.
Detta evigt varande psykiska kaos som smärtar både inre och yttre!
Fysiskt och psykiskt mörbultad!
Plågad av glädjen, plågad av smärtan!
Plågad av saknaden av det jag behöver mest i mitt liv!

Kärlek, värme och tröst!

Inget mer, inget lättare och samtidigt inget svårare att begära i vårt avlänga, kala, kalla (!) land! Ingen medkänsla ingen hjälp och framför allt; ingen tröst av en värmande och älskande röst!

Försvinn hemska tanke, försvinn!