dagen somnar in och tystnaden växer i mitt rum
skärmens ljus övergår till ett andefattigt flimmer

mörka gestalter sveper hastigt förbi mitt fönster
skuggorna avtar och trötta ögon vilar mot våt asfalt

tankarna går fria från dagsdygdens plikter
lösryckta och flyktiga svänger de runt runt

väcker den sinnesstämning som bjuder upp vemodet
till dans och frossar på själanödens medel

av dagens skörd återfinns endast korn av grus
som aldrig någonsin blommat ut och gett liv

tidsrymdens dystra budskap frodas i mina sinnen
nedbrutna tankar irrar runt i strävan av att finna

dröjande sänker sig insikten över vilsna minnen
och dagen fylls på med minnesgåvor av tillförsikt

till dagen skriver jag mitt minne

att vad livet mig ger
om än hunger
om än törst

är det andetag klädda i en dräkt av mening