Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
K, den här dikten är till dig. För alla uppätna tårar och den brinnande smärtan av att bli lämnad ensam kvar. Du har förstört så mycket.


Sagan om ett svek som svider som ett öppet sår


Jag är en godtrogen människa.
Jag tror på andra.
Mamma säger att det är en
fin egenskap,
det är fint att kunna lita på folk.
Jag säger att det är en ful egenskap.
Utan den egenskapen,
hade allt varit lättare nu.


Det svider i handen
efter sticket
med den vässade blyertspennan.
Vi lekte bara,
jag knyckte ditt sudd
och du körde in ett
finger i midjan på mig.
Sånt gjorde vi alltid förr
(Skillnaden är att det var roligt då)

Det svider ordentligt
sjuksyster måste badda det
med sårsprit
och då svider det ännumer

(Men det finns saker
som svider mer
som att du
aldrig tittar åt mitt håll längre
du
pratar aldrig med mig
jag finns nog inte
i din värld
längre)

Jag tittar inte heller åt ditt håll längre
eftersom varje gång jag gör det
kommer jag ihåg vår sommar
vi sov i samma säng
vi köpte likadana tröjor
vi skrattade samtidigt

Det var så lätt att
plocka upp tråden med dig
jag hittade den på marken,
tråden, vår tråd,
vår vänskap.
på en dag var det vi

men lika lätt som det var att
hitta tråden,
lika lätt var det att tappa
den igen.



Hitta hålla släppa igen.





Fri vers av Junibarn
Läst 624 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-09-29 11:12



Bookmark and Share


  Hinata
Jättefin! Älskar den! *Bokmärker*
2007-10-16

  mirrorball
slutet var underbart! jag älskar verkligen den här dikten <3
2007-10-07

  mirrorball
ursch, jag är nära att börja gråta när jag läser din dikt.
kanske blir den alldeles sådär extra bra när man känner igen sig i varje litet ord. när varje liten punkt river upp saker innuti.
du är sjukt bra.
2007-10-01
  > Nästa text
< Föregående

Junibarn
Junibarn