Kvällen började bli sen
i mammas rum var det mörkt
fördraget och den
ljusa sommarnatten
nådde inte in

Dödskampen var svår
Jag led med henne
Hunden tröstade och
slickade mitt
tårfyllda ansikte

Mammas hand hängde
ner över sängen
Hunden mötte
den med
sin varma tunga

Så kom döden
äntligen fick
mamma ro
Hunden nosade
slickade henne på armen

Dagen därpå lämnade
inte min hund mig
för en enda sekund
Hon satt nästan på mig
och vek inte från min sida

Jag är en jordnära person
utan anlag för inbillning
Min hund VISSTE något
som jag inte förstår och jag är
förundrat lycklig över den upplevelsen