Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dömd till ensamheten

Likt ett sviktande hjärta,
jag tar ett trolöst steg ut.
Oändligheten sväljer mig.
Naken står jag inför allas blickar.

Jag väntar på domen,
Ännu en gång.
Vet att jag haft fel,
Ännu en gång.

Inte trodde jag att det skulle bära
Nog visste jag att hoppas inte var lönt.
Det kommer aldrig bli min tur.
Jag kommer för alltid leva i oändligheten.

Det är det enda jag förtjänar…




Fri vers av marie tries
Läst 545 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-09-30 22:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

marie tries