Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sorgfågel


solen sjunker
när dagarna övergår
i mörker
ärren gör sig mer
påminda
lyser upp
och tar över
flätar samman
trasiga minnen med
frånvaron av dig

fåglarna flyger inte
lika högt
som om molnen
håller dem nere
sorgsånger klingar av
och blir tystnad
ekar innanför pannan

isande kyla
när skuggan av dig
försvinner i skymningen

saknad, älskade


Fri vers av Sländan
Läst 328 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-10-02 21:52



Bookmark and Share

  Ola VIP
En dikt om saknad och ensamhet målad i höstens färger, vackert, vacket.
2007-10-04

  AneLa
åhh .. du skriver detta jättefint och man känner det du beskriver.
2007-10-03

  AllNamesRTaken
Vet du vad Sländis... ibland ser man prickarna på väggen så klart och de tycks svärta ner allt runt om fast de bara utgör någon procent av ytan. Tyvärr ger det dig inte energin du behöver bara ilskan. Ilskan kan vara som en startmotor men energin är det som kommer driva dig vidare.

Hitta mellanrummen och den vita färgen. Ta hjälp av de som finns runt dig, vänner, okända och kärleken. När du känner att det är så låst, titta brevid låset, brevid pricken. Där finns outforskad mark som är full med liv.

Kram kram :)
2007-10-03

  Ulf Lagerholm
sorry, kommentaren for iväg innan jag
hunnit skriva klart -

jo, \"fåglarna flyger inte
lika högt, som om molnen
håller dem nere\" -

är ju ett tydligt och vackert
exempel på det jag försökte
förklara -

tack du lilla slända, för att
du kämpar på med pen-
nan i högsta hugg -
2007-10-02

  Ulf Lagerholm
vad som slår mig när jag läser denna
text, är att människan som befinner
sig i bottenlös sorg tendrar att gå ut-
för det egna jaget för att skapa sig
själv en röst av förståelse, ett alterego...

i den här texten är ju naturen runtom
lika sorgsen och nästan dömd till den
yttersta hopplöshet....
2007-10-02
  > Nästa text
< Föregående

Sländan
Sländan