september dansar in så vilt att löven lämnar träden och flyger omkring runt ditt huvud
med din svarta kalufs
och du sträcker på dig och fångar ett av de röda löven
för att sedan vända dig om och le
mot någon som är jag
och jag tillåter mig att le tillbaka
fast jag vet att jag kommer bli besviken snart

du tittar bort igen
skrattar åt något som jag inte vet vad
och oktobers höstvindar syns vid horisonten när du släpper lövet och låter det flyga iväg med vinden
det landar i mitt hår

sommar försvann snabbt i år
den var knappt här
och när den var det var det ändå kyligt för mig och
dig
augusti lekte med våra liv men vi kom inte så långt ändå för vi sjöng aldrig högt om det utan
snurrade bara runt i mörkret
och tänkte på att med hösten kommer vi inte finnas kvar så som på sommaren

november lurar efter oktobers vindar och med november följer
framtiden
och utan att vi märker det är vi snart där
och alla hoppar upp och ner för hösten har faktiskt värmt upp röda hjärtan och de lever som aldrig förut
men svarta hjärtan lever inte lika mycket som
röda hjärtan

att snöflingor faller vet du
men att det finns dem som inte fryser och skakar för det utan för dig
ser du inte riktigt
för alla kramar som värmer dig skymmer som dimma från det som du inte vet finns
där bakom
för december gör att ni kramas mer för att då finns det kramsnö och kramsnö är till för att
kramas i

jag plockar lövet ur håret och höstsolen ger mig en sista blick som säjer att
det finns tid
du vandrar långsamt bort
och ditt skratt ekar genom mig
och jag ler för en gångs skull på riktigt
för jag vet att
det finns tid
och allt behöver inte
gå så fort
för
det finns tid
för mig
dig
och kanske

oss

det är bara september än