Ute lägger mörkret sitt frostkalla täcke
över den falnande höstglöden.

Livet vissnar
och jag sjunker sakta
i det grumliga djupet.

Mina ögon har sett
det ingen vill se
och allt syns
mycket klarare nu.

Så ge mig en dos av glömska och
dansa med mig älvor
i nymånens förtrollade sken.
Låt änglarna svepa mig bort
med förförisk musik
till drömmarnas förledande land.

Där smärtan blir till
en smekande känsla
och sorgen till rop
av glädjerus.

Ur djupet spirar ett nytt liv fram.
Ärren föder kraft
att naken möta livet
och lyckan igen. 

Ödet ville min tragedi
men Gudar regisserar mina steg.
Krokig mina stigar
men frihet och kärlek är mitt liv.

Jag vågar språnget
för min själ är fjättrad
och mitt liv bakom galler.
Min älskades hjärta fångades 
av mörkret och sorgen
och hittar inte ut igen.

Likt en riddare drar jag ut till strid
mot ensamheten.
Dräper smärtan
och skövlar sorgens boning.
Lyfter täcket av sanningen
och lever den.

Frihet fyller mina lungor
efter tomheten
och livet rusar runt
i mina ådror igen.
Befrielsens sötma för trasiga själar
och brustna hjärtan.