Bli inte arg på mig för jag är konflikträdd...


Tre Kvinnor med Makt i kamp mot den Onda Makten

Drottningarnas stad hotas av anfall från den ondskefulla Onda Makten. Stadens här står redo för strid. Drottning Kristina, Elisabet I och Marie Antoinette är också redo att försvara sina hem. Som andra krigare i hären är de utrastade till tänderna. Snart ska de gå till attack. Fältherren rider fram till dem för att ge order.

Elisabet I:

-Hälsad vår Fältherre! Vi är redo att ge oss ut i krig!

Drottning Kristina:

-Ge oss order mannen!

Marie Antoinette:

-Jag är redo jag med.

Fältherren:

-Bra. Ert uppdrag blir att leda kvinnor, barn och gamlingar till ett säkert gömställe.

Fram till Fältherren kommer en soldat.

Soladaten:

-Hären är redo herre.

Fältherre:

-Utmärkt.

Han är på väg att rida iväg till hären för att order om anfall. Elisabet I ställer sig ivägen för honom.

Elisabet I:

-Nej, nej. Du missförstod oss. Vi är redo att kämpa axel mot axel med dina krigare på ett stridsfält.

Drottning Kristina:

-Vi vill se vår fiende rakt i ansiktet! Hon tar fram sin plunta eftersom andra avböjer skålar hon med sig själv. Död åt fienden!

Marie Antoinette:

-Inte döda utan ta till fånga, Kristina. De kan då hjälpa oss att bygga vår frmatid. De starckarna har säkert mycket att lära sig av oss. Baka bröd, pysla och ta hand om varandra.

Fältherren harklar sig:

• Jag beodrar er att leda den mest utsatta befolkningen i säkerhet.

•  

  
  

Elisabet I:

-Herre jag är redo för ett viktigt uppdrag. Du vet ju att jag har tränat hårt. Ingen kan använda sabel som jag. Du sa det själv här om natten.

Drottning Kristina:
-Och ändå slog jag dig med 10-0 igår.

Elisabet I:

-Igår var min otursdag. Dig kan man föresten inte släppa ut på fält. Din lilla vän där brukar hon pekar mot pluntan påverka ditt omdömme. Rätt som det är slår du ner dina egna.

Drottning Kristina:

-Glögg spetsat med god konjak är bra för att hålla värmen vilket är nödvändigt uppe i bergen. Dessutom är jag inte beroende jag kan sluta när jag vill. Om jag vill.

Marie Antoinette:

-Va du är duktig, Kristina! Du vet att jag kommer alltid att vara ditt fulla stöd.

Soldaten rider fram till fältherren igen.

Soldaten:

-Fienden har börjat attacken. Mannarna väntar på dina order fältherre.

Fältherren:

-Jag kommer strax.

Han är på väg att barskt ge order till drottningarna men avbryts av Elisabet I innan han hinner öppna munnen.

Elisabet I:

-Ta med mig! Jag vill slåss för friheten - inte ta hand om de svaga. Jag vill ut i det riktiga kriget!

Fältherre:

-Elisabet, du är redan i krig. Att leda de svaga i säkerhet är ett riskfyllt och ansvarsfullt uppdrag. Som personalansvar ungefär.

Elisabet I:

-Okej då, jag erkänner att jag är mer strateg än krigare. Men vi är tre. Ska alla tre utföra samma uppdrag? De två kan hjälpas åt att fixa säkert ställe åt loosers. Jag hänger med dig och hären.

Fältherren:

-Elisabet...

Elisabet I:

-Du behöver mig vid din sida!

Drottning Kristina:

-Vänta nu! Nu får ni höra min åsikt! Jag vill och kan inte ta hand om folk. Jag vill hugga huvuden. Marie Antoinette gillar ta hand om folk. Ge henne uppdraget som har hjärta av guld! Hon kunde inte ens sparka sin piga som stal, plundrade och våldtog hemma på slottet. Jag fick sparka henne!

Marie Antoinette:

-Varför ska alltid jag göra skitgöra? Bara för att jag roar mig med att trösta betyder inte att jag saknar ambitioner. Ni ska ut i krig och blir hjältinnor och jag då? Är det rättvist kanske?

Fältherre:

-Man måste vara en hjälte för att utan at spilla ett liv föra de försvarslösa i säkerhet. Först förbi fiendens läger sedan förbi deras huvudstab.

Marie Antoinette:

-Försök inte lura mig mannen! Hjältestatus på ett manligt revyr? B-hjälte kan du skaffa dig någon annanstans.

Soldaten kryper fram till Fältherren sårad och knappt vid livet.

Soldaten:

-Herre mannarna är anfallna men de kan inte slåss utan ett okej från er.

Fältherren försöker se sträng och barsk ut:

-Ert uppdrag är att leda kvinnor, barn och gamlingar till ett gömställe. Nu! Är det förstått?!

Drottningarna tittar på varandra.

Elisabet I:

-Jag tänker inte göra det.

Drottning Kristina:

-Inte jag heller.

Marie Antoinette:

-Jag gör som ni.

Soldaten:
-Herre fienden har hittat de försvarslösa små barnen, vackra kvinnorna och gamlingarna! De är på väg att döda allihopa!

Fältherre ryter:

-Nu lyssnar ni på mig! Nu är ni soldater. Soldater ska lyda order som en fältherre ger. Och jag är fältherre, så lyd mina order!

Drottningarna tittar snopet på honom.

Marie Antoinette:

-Du behöver faktiskt inte bli så arg.

Elisabet I:

-Mig skriker du inte åt din mansgris!

Drottning Kristina:

-Muckar du gräl med mig får du en dansk skalle din macho-skit!

Marie Antoinette:

-Vänta! Vi ska anmäla dig till krigstribunalen för könsdiskriminerande... eh... arbetsfördelning!

Elisabet I:

-Yes! Bra tänkt Marie Antoinette!

Drottning Kristina:

-Tjejer är bäst ingen protest!

Elisabet I:

-Jag är trött på att låtsas att du bestämmer över oss. Vi har kontrollen! Kom igen så binder vi honom!

Drottning Kristina:

-Och sen ska vi ut i kriget!

Drottning Kristina och Elisabet I binder fältherren med Marie Antoinetts sidenband.

I bakgrunden förs det skrik av sårade, förtvivlade människor. Plötsligt tystnar rösterna. Drottningarna är uptagna med att knyta bandet snyggt och ser inte det Marie Antoinette ser: att de blir omringade...

Marie Antoinette:

-Tjejer... tjejer....

Elisabet I:

-Inte nu Marie. Ser du inte att vi gör en viktig insats?

Drottning Kristina:

-Du får klara dig själv ett tag.

Del II

De tre mäktiga drottningarna sitter i en bur på väg till det Onda Maktens näste. De färdas genom steppen på en stenig och dammig väg. Solen gassar och värmen är olydlig. I en annan hörna av buren sitter fältherren fortfarande bunden med sidenbandet.

Fältherren:

-Snälla tjejer ge mig vatten.

Istället för vatten får han tre ilska blickar från drottningarna.

Elisabet I: till Kristina

-Det var du som gjorde felbedömning igen Kristina! Jag sa ju att vi skulle ha allierat oss med Onda Makten.

Fin