Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Trötthet, svaghet och förfallenhet...


Det lade sig som en grå hinna över mina slutna ögon,
ansiktet täcktes från hårfäste till slött rakad haka.
Som om någon hade virat in mig i cellofan,
fast varmt och sakta sakta smältande in igenom min hud.
Jag känner dig där, min kära, gråa, hatfyllda, värdelösa lilla vän.
Du är tillbaka för mer av mig.
Jag känner mina ögon sjunka in som av självbevarelsdrift,
mina kinder sugs in mot min käke och tungan blir torr och skrovlig.
I min sömndruckna sittställning lutar jag huvudet långt bak,
så långt bak att jag nästan faller baklänges, och sedan fram snabbt.
Du gnager sönder mitt ansikte så lätt, så oberört att det nästan inte märks.
Det värmer mig lite, du gillar mig... även om det bara är mitt köttiga du vill åt.

/




Fri vers av Jonny Larsen
Läst 333 gånger
Publicerad 2007-10-08 14:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jonny Larsen
Jonny Larsen