det växer gula frön
i dina mungipor
chronos välver sin båge
över dina läppar
tvingar dem neråt
alla ord som lämnar där
som bleknar
blir fadd eftersmak
och där huden öppnas
tittar ögonen fram
din tunga som vänder sig
en svart orm
i din gom
trycker mot dina tänder
filar ner ditt bett
det var en torsdag det började
alla dessa skrikande fåglar
och ett stycke musik
vackrare än något
du nånsin hört
det var då pojken gjorde en
disappearing act
reste sig
lämnade dig
hans torkade säd på kudden
hans döda cigaretter i askkoppen
hans hår i handfatet
de gula ringarna i toalettstolen
under en blöt handduk
sprang silverfiskar,
hans barn, efterlämningar
i ditt minnes livmoder
när du skär dig
blöder du cocacola på mattan
och du kan
gömma dig
bakom breda axlar,
en spänd nacke
och någon annans svett
droppandes
på dina styva bröstvårtor
men efteråt
står du naken framför spegeln
som om du precis blommat ut
från din fars kuk
en magnolia i all sin prakt
som putsar sina blad
tro mig,
revolutionen kommer
ditt kön ska bli allmängiltigt
ditt verk erkännas
and the revolution
will be televised
in technicolor
till tonerna av fåglar som skriker
till tonerna av gråtande män
som ber om förlåtelse
för våldtäkterna
för förudmjukelsen
de utsatt dig för
för äggen de lagt i din mun
som kläcks och
rinner nerför din haka
varmt, trögt
som sperma
du inte lyckats svälja