Jag har skrivit ett brev.

Mest för att se hur du mår.
Och varför jag har drömt om dig flera nätter i rad

Jag har kommit på hur jag ska vända ilskan emot dig
den bistra erfarenheten har lärt mig att man kan inte få frid
förrän man har fått sin hämd

men innan det finns plats för mig
så flyr jag från mig själv
och ilskan, den får mig bara att kunna springa längre

du sa att jag var din
det var jag också
jag älskade dig

men ibland glömmer jag att jag var med frivilligt
och ibland glömmer jag att jag älskade att vara din

att ha dig flåsande i nacken
det är obehagligt
när jag vänder mig om är du ju inte där

min förrövare
min frihetstjuv

du håller mig om nätterna
slickar dina ord längs min kropp
jag kommer aldrig att lämna dig

jag ser din kropp springa förbi
men känner ditt sinne stå brevid mig. håll om mig, andas i mitt öra

att minnas

det är väl ändå värst

visst har jag haft andra pojkar i sängen sen du försvann med din kroppsliga värme
men jag låter aldrig deras läppar nudda mina
jag låter dem inte se mig i samma kläder som du
låter dem inte sova i samma lakan som du, även om din lukt för länge sedan är bortblåst

det är sådana saker jag kommer ta med mig i graven
mitt krossade hjärta har jag tagit till skräddare
ingen har kunnat sy ihop det

du lämnar aldrig min sida med dina klor till fingrar
jag får gåshud av att känna dem krypa längs min ryggrad
och jag kan inte förstå
att när det var din kropps händer som smög sig in under mina kläder
att jag kunde tycka om det

jag var ju din
eller hur var det nu du sa?

ditt sinne fortsätter att våldta mig
kan du inte bara släppa mig

sitt brevid mig vid väggen
slicka upp mitt blod när jag skär mig
eller är det du som håller i rakbladet?
och när jag ser ut på den blå himlen
så ser jag bara hur vi ligger i gräset
så hör jag bara dina stön
så känner jag bara din lukt
som fortfarande inte har lämnat mitt rum
den är fortfarande det bästa jag vet

mitt svarta emohjärta har inte plats för någon annan
det gör dig väl lycklig
när jag ser hur du försöker fånga nya flickor
de vet väl inte vilket öde som väntar dem

men nu är det väl för kallt för att supa på en gräsmatta
då kommer dina lena fingrar frysa till is
och de kommer få så mycket gåshus så att de försöker få dig att sluta

jag lutar mig mot din skugga
du smeker mig över håret
ner över ryggen
vi är fast här du och jag
och de som springer förbi
de kan inte se
vad som brinner mellan oss
hämd

den ska du få
den är jag skyldig dig
lika mycket som jag älskar dig

min våldtäcktsman
mitt samvete
min älskade
min gåva
min förbannelse

lämna mig
det blir det sista du gör
jag kan redan känna hämden
som smaken av tusen jordgubbar i choklad

den ska du få
det är jag skyldig dig