Slår näven genom spegeln
Vill inte se de ögon
Som tomt stirrar tillbaka
Med själen på sidan av
Utanför

Jag har gått vilse
Kan inte hitta hem
För världen är förändrad
Och kroppen blott ett skal
Som jag inte passar in i

Irrar runt i de labyrinter
Som en gång kallades hjärta
Med en karta i handen
Ritad med osynligt bläck
På ett språk jag inte förstår

Jag söker efter den
Jag en gång var
Innan allt kollapsade
Och världen förvandlades
Till en förljugen sörja

Jag såg inte då
När spegelglaset sprack
Att den stig jag vandrat
För så länge sedan
Redan växt igen