Det är väll så att jag aldrig lycka kommer få.

En önskning jag har, men har ej råd att stanna kvar.

Följer den väg som alla andra går, utan att uppnå mina önskningar från igår.


Tror jag ska blunda en stund,
bara sluta andas ett litet tag,
inte längre existera,
men bara för en dag.

Armar som kastar sig runt mig,
det är du som letar efter svar, men jag är okontaktbar.

Livlös utan andning, utan hjärtslag,
men jag lever, jag hör dina rop
men försvinner längre bort efter sökandet på hopp.

Det är meningslöst att få dig förstå mina känslor,
varför jag gör som jag gör och inte som du vill, som jag bör.

Livet är skit, går utför.
Min dörr stog förut öppen men nu bara på glänt,
du vet efter allt som hänt så har lyckan med ryggen mot mig vänt.