Jag kastar min skit,
tömmer min sorg.
Kommer aldrig mer att trilla dit,
går ensam på stadens torg.
Genom regniga gator,
och mörka gränder.
Ser på mina såriga handflator,
trillat o trasat mina händer.
Jag var blind,
av tusen tårar.
Våt på min kind,
ilande kalla kårar.

Jag kastar min skit,
tömmer min sorg.
Aldrig mer en sådan nit,
kastar min känslokorg.
Står upp stark,
stolt och kall.
Har fötterna på säker mark,
kör min egen trall.
Det är jag som gäller,
jag som går först.
Inga sockar som dräller,
Inte heller du som är störst.

Jag kastar min skit,
tömmer min sorg.
Stark som nitrit,
isdrottning i min borg.
Behöver inte kämpa mer,
vet vem jag är.
Ler bara ler,
se och lär.
Ingen släpps in,
ingen släpps ut.
Jag är stark och jag är min,
min styrka mitt stridstjut.

Jag har kastat min skit…