På den röda soffan och luftvägen stryps
Klockan tickar, mot 9 på morgon utanför
Skolans reception

Klockan är nio, och det tickar
Jag vågar inte och det stryps i luftvägen
Mellan mina lungor, en minut har gått
Inte har Dr Magi kommit fram
Två minuter har gått
Jag stiger upp från den röda soffan
Och tar små, försiktiga steg mot Dr Magi

Dr Magi: Emelie?
Jag: Ja...

Hans hand mot min och musklerna spänner sig
Där fick jag sätta mig på en hård stol, jag låter
Jacka och mössa vara kvar där de satt

Fråga ett, fråga två och fråga tre
Till hundra frågor, jag petar i mina vantar
Och mina händer svettas, jag håller i penna men
Jag skakar, de ringade svaren är slarvigt
I femtiofem minuter

Dr Magi: Emelie, du behöver hjälp
Jag skickar dig till en psykologi
Berätta av ditt liv, din själ, din ångest
I ord, rensa av dem och vinn över dina tankar

Det kommer luft snabbare i mina lungor
Hjärtat mitt, slår snabbare än normalt
Jag nickar osynligt

Klockan är fem i tio och jag går min väg
Mot tryggheten och jag är sjukskriven
Min framtid är på väg och jag är rädd

Att behöva krossa den