Sagan om Häxan och Prinsen

en pjäs i en akt

Rollista:

Häxan

Prinsen

Den sköne Prinsen är fånge hos en hänsynslös häxa. Han är inspärrad på ett rum i hennes stora otäcka slott. Prinsens öde är läskigt men han är beredd att möta den. Solen håller på att gå ner och himlen är röd som blod. Utanför fönstret syns det bara utbränt landskap med ett dött träd och en ensam kråka. Den vackre Prinsen sitter vid ett bord i skymningen. På väggarna syns klotter som bevis att han är inte den förste som har suttit i detta rum. Prinsen tänder en ljusstump eller det som är kvar av den. Sedan fortsätter han att skriva på ett brev till sin Prinsessa.

Prinsen pratar medan han skriver:
– Varför har ödet skickat denna hemska prövning till oss nu, min älskade? Borde man inte få lite lugn och ro efter 7 års äktenskap? Vi som älskar varandra som inget annat par kan! Varför vi? Jag står inte ut att vara utan dig! Mitt i natten vaknar jag av längtan efter dig och ugglans skri.

Han lyfter blicken mot dörren och suckar.
– Men ack om det bara var det som tärde på mina nerver min vän. Å min älskade om du bara visste hur det känns när den vidriga varelsen tittar på mig!

Skriver med iver

– Hennes ögon är mörka som den mörkaste natten. Blicken som de utstrålar! Denna blick... Och hennes ögonbryn! Jag får gåshud så fort jag tänker på hur de möts av ilska. Inte minst tänderna... Gud hennes tänder!

Han rycker till och börjar lyssna. Prinsen hör långsamma tunga steg som närmar sig. Klapppp... klapppp... klappp... stegen blir tydligare för varje sekund. Prinsen vaknar till och börjar hastigt att avsluta sitt brev.

– Min käraste! Jag hör hennes tunga steg utanför mitt rum. Hon är snart här! Å grymma öde! Jag vet nog vad hon vill ha! Hon vill åt min rikedom och min skatt. Men nej det får hon ej så länge jag lever! Om jag överlever vill säga... Jag måste sluta nu. Jag vet inte vad som väntar, men jag vill att du ska veta min kära prinsessa, jag kommer alltid att älska dig!

I samma ögonblick han avslutar upphör stegen. Det är så tyst att Prinsens snabba hjärteslag hörs. Med ett knarrande ljud öppnas dörren långsamt. In i rummet kommer en mörk gestalt klädd i en lång mörk kappa med huva. Gestalten tar av sig huvan och i samma ögonblick blir det mörka rummet alldeles ljust som mitt på dagen.
Prinsen blir förblindad av ljuset och skyddar ögonen med armen. Han väntar på att något hemskt ska hända, men förgäves. Han tittar försiktigt fram och ser kvinnan han beskrev tidigare i brevet. Hon är läskig men vacker, grym men lockande.

Häxan kommer fram till bordet. Hon knäpper med fingrarna och en stol uppenbarar sig. Häxan sätter sig. Prinsen i sin tur knycklar ihop brevet och kastar det under bordet.

Häxan uppför sig bättre än hon ser ut civiliserat liksom:

– Du undrar säkert vem jag är.

Prinsen aningen försiktigt:

– Nej. Jo förresten du är häxan som rövar bort sköna och förmögna prinsar, inte sant?

Häxan:

– Det stämmer.

Prinsen lite morskare:

– Och du rövar bort de av en oklar anledning och obestämt öde, eller hur?

Häxan:

– Det stämmer det med.

Häxans osäkra attityd gör Prinsen ännu modigare.

Prinsen:

– Vem tror du att du är egentligen? Vem ger dig rätten att vara hänsynslös mot familjelyckan? Du tror att genom att spräcka familjer och dra ansvarsfulla familjefäder ner i fördärvet har du makt. Förr eller senare kommer ditt samvete ikapp dig och då kommer du att känna dig mer och mer misslyckad när du har förstått vad du har förorsakat den äktenskapliga drömmen. Innerst inne vet du det!

Häxan:

– Ja, det vet jag.

Prinsen:
– Dina handlingar tyder på osäkerhet i din person. Och din grymhet på dålig självkänsla.

Häxan:

– Sanna dina ord, min prins. Jag skäms så.

Prinsen:

– Trots ditt likgiltiga yttre vet jag att du har ångest varje morgon som kommer. Ditt samvete gnager långsamt sönder din ensamma själ och plågar dig under sömnlösa nätter då du vrider dig ensam i din säng.

Häxan höjer blicken mot Prinsen:

– Ingen har tidigare kunnat beskriva det jag känner som du gör. Ja, jag har orsakat mycket ont här i världen. Jag skäms för alla tårar som äkta fruar har fällt och alla barn som ropat efter sina fäder ute i tomma intet.

Häxan vänder sig bort för att dölja sina tårar. Detta får Prinsen att känna medlidande men att ha övertaget är mer lockande.

Prinsen:

– Men du fortsätter, trots att du är medveten om det. Min fråga är varför?

Häxan:

– Det hela började när jag kände mig som mest ensam i mitt stora slott. Jag tänkte på alla som fick värme och omtanke av sina äkta halvor. Det gjorde så ont. Visst kunde jag köpa kärlek, men när regeringen förbjöd det, förstod jag att kärlek inte går att köpa för pengar. Då började jag röva bort prinsar istället.

Prinsen:

– Men varför just prinsar? Det finns ju en uppsjö av sköna män även i mellanklassen!

Häxan:

– Mellanklassen kostar mer än den smakar. Jag var i behov av en stadig inkomst och hade ett mål i livet – att bli känd. Så jag gjorde två flugor i en smäll.

Prinsen:

– Så lågt. Men varför just gifta prinsar? En singel, gammal eller ung skulle ju passa bättre, med tanken på kvinnors önskan av kontinuitet i ett förhållande?

Häxan:

– Visst lockades jag av den fräsch yngling eller av mogen ålder, men det var alltid något som saknades. De yngre hade ingen erfarenhet av livet och de äldre i sin tur hade tappat all nyfiken för framtiden. Och lediga ungkarlar i min ålder Gud bevare från den sortens kontinuitet.

Prinsen:

– Du har aldrig upplevt kärleken din häxa.

Häxan:

– Kanske det, men jag vet vad som ersätter kärlek i ett dött förhållande. Känslan av ensamhet, fångenskap och självömkan. Jag kände ju samma sak trots att jag var singel. Det var den verklighetsuppfattningen som förde mig samman med de gifta prinsarna.

Prinsen:

– Så du menar att de egentligen självmant kom in i din fälla.

Häxan:

– Man kan säga att vi möttes halvvägs, eftersom vi hade nåt gemensamt att mötas kring. I hopp om att någon annan kommer att radikalt förändra ens trista vardagen.

Prinsen:

– Förlåt om jag verkar vara en glädjedödare. Mitt råd till dig är: lita aldrig på vad en gift man säger om sitt äktenskap. Det är så här att även när en man är som lyckligast i sitt äktenskap är han i behov av uppmärksamhet. Han behöver känna sig levande, spännande och intressant. Vem annars om inte en kvinna kan ge det till honom? För att få detta är vi beredda att offra mycket. Utan att...

Häxan avbryter honom:

...tänka på konsekvenserna. En gift man tar emot tröst men aldrig ger. En gift man är som tiden försvinner men kommer alltid tillbaka.

Prinsen är tyst ett tag. Häxan tittar på honom och ser nöjd ut.

Prinsen:

– Jasså. Så det vet du. Då måste du ju finna njutning i separationssmärtan?

Häxan:

– Ingalunda. Eftersom jag vet vad som väntar efter den så kallade separationen. En ny prins, en ny utmaning.

Prinsen:

– Så det är du som roar dig?

Häxan:

– En kvinna kan dölja galant när hon visar medlidande för egen vinning.

Prinsen:

– Du har ett hjärta av sten.

Häxan:

– Jag är bara realistisk.

Prinsen:

– Nu räcker det! Jag vill inte veta mer om dina hemska dåd! Jag vet att jag står på tur. Men du ska veta att du kan få min kropp men aldrig min själ!

Häxan:

– Det var just det jag ville prata om. Du är fri att gå.

Prinsen:

– Är det sant?

Häxan:

– Ja det är sant! Jag kom till insikt att sällskap i vissa fall förstärker ensamheten.

Dessutom har jag god avkastning på mina sparpengar, därför lägger jag ner min verksamhet.

Prinsen:

– Skönt för dig. Men vad händer med prinsarna?

Häxan:

– Jag har bett om förlåtelse till alla inblandade.

Prinsen:

– Strongt av dig.

Häxan:

– Tack. Brevet skrevs av min PR-agent efter mina ord förstås. Och nu vill jag också be dig om ursäkt för all den smärta som jag har åstadkommit dig och din familj. Jag returnerar dig till din familj med pengarna och ryktet i behåll.

Prinsen:

– Jag tar emot ursäkten. Jag är ärad att vara ditt sista offer.

De skakar hand och kramar om varandra som vänner.

Prinsen:

– Ja... då så... tack för det här dygnet. Det gick fort utan att vi hade roligt.

Båda skrattar lite generat. Nu blir tystnaden lite pinsam.

Prinsen:

– Då ska jag väl dra.

Häxan:

– Ja det är väl dags nu. Din familj väntar på dig. Där är utgången.

Prinsen:

– Tack. Det är svårt att vänja sig vid tanken att den låsta dörren är olåst.

Häxan:

– Vill du att jag ringer efter taxi?

Prinsen:

– Tja ... Nej, det behövs inte. Jag motionerar gärna.

Prinsen står ändå kvar...

Häxan:

– Om du vill kan jag göra ett undantag och trolla. Du hinner inte ens blinka innan du är framme hos dina nära och kära.

Prinsen:

– Nej, nej. Det behövs inte. Du har redan visat din trolska kraft.

Den pinsamma stämningen blir allt pinsammare. Häxan börjar skruva på sig. Prinsen går långsamt mot dörren. Han öppnar den men vänder sig om i dörröppningen.

Prinsen:

– Är du säker på att jag får gå?

Häxan:

– Ja.

Prinsen:

– Vi kanske kan ta en fika innan jag går?

Häxan:

– Det vore najs men jag har ett viktigt möte. Så tyvärr.

Prinsen:

– Nån annan dag kanske?

Häxan:

– Jag är fullbokad resten av tiden.

Prinsen:

– Jag förstår. Har det bra. Hejdå!

Häxan.

– Hej.

Prinsen går ut och stänger dörren efter sig. Häxan pustar ut och går fram till fönstret för att se efter honom. Hon ser ingen gå sin väg plötsligt skriker hon till för ... vid dörren står ingen annan än prinsen.

Häxan:

– Fy vad du skräms! Är du kvar!

Prinsen:

– Det är så här. Jag tycker att jag har rätt att veta varför du avslutade just vid mig?

Häxan tänker efter:

– För att... när jag... emmm... såg din strävan efter rättvisa och din starka kärlek till din fru förstod jag att... att... att varken kärlek eller pengar går att köpa.

Prinsen:

– Jag måste erkänna en sak för dig. Du hade fel i din bedömning. Jag är inte lycklig i mitt äktenskap. Min ensamhet har inga gränser. Jag är som en fånge i mitt eget hem. Inga nöjen, inget sexliv. Bara ansvar, gnällig fru och barnaskrik.

Häxan:

– Det är helt normala symptom. Äktenskap, partnerskap och samboförhållanden är till för att man ska känna så.

Prinsen:

– Jag längtar efter den fria tanken. Långa samtal om filosofi, erotisk laddning, matlagning, musik. Och en kvinna som kan visa mig vad kärlek är!

Han tittar djupt i häxans ögon med sina vackra pupiller. Häxan är förstummad.

Häxan:

– Så bra att jag ringde din fru och sa att du är på väg hem.

Prinsen:

– Det är en till sak jag måste erkänna – jag älskar inte min fru. Vi har ingenting gemensamt länge. Hon gillar varken fotboll eller hockey.

Häxan:

– Ursäkta men jag har en tid att passa.

Prinsen:

– En sak till. När jag första gången såg dig förändrades mitt liv. Du gör mig ung på nytt för du är magisk! Jag ryser när du ser på mig!

Häxan:

– Jo, jag har den förmågan.

Prinsen:

– Gå inte! Du kan göra mig till en bättre man!

Häxan:

– Säg så här: hade du varit singel hade jag inte tvekat. Men du vet ju, du har fru, barn och en hamster. Tänk på det! Vad kommer de att ha för bild av äktenskapet om deras fadersförebild flyttar till en häxa?

Prinsen:

– De kommer att bli ledsna och du kommer så klart att få skulden för du förtrollade mig. Men efter ett tag kan vi alla träffas som vänner över en söndagsstek.

Häxan:

– Jag kommer inte att kunna se dina barn i ögonen. Fler brustna hjärtan, nej jag har fått nog.

Prinsen:

– Du kan inte backa nu. Det var faktiskt du som gav mig signalen genom att röva bort mig!

Häxan:

– Jag ber om ursäkt ännu en gång. Du förstår vi kvinnor har svårt att skilja på kärlek och begär.

Prinsen:

– Det gör ingenting om du inte älskar mig. Jag kan leva med tanken på att du enbart vill ha min kropp.

Häxan:

– Det räcker inte långt...

Prinsen:

– Vi med en gest som är värdig en skön prins visar han mot sin phallus har alltid haft en fantasi om att bli bortrövade av en fulskön kvinna. Och att sedan vara fångar hos henne.

Häxan:

– Jag har däremot avlagt ett löfte om avhållsamhet och celibat.

Prinsen som nu håller sig krampaktigt vid häxans ben:

– Gör vad du vill. Bara du inte skickar hem mig! Jag vill ha omväxling!

Häxan försöker göra sig loss från prinsen:

– Sätt dig nu! Jag ska säga som det är.

Prinsen snyftande:

– Lovar du att du inte ska skicka hem mig?

Häxan:

– Sanningen är den att jag inte sa hela sanningen. Jag ska nämligen omvandla min affärsverksamhet till välgörenhetsändamål.