Regnet smattrar mot taket,
löven flyger i vinden,
mörkret faller,
sakta.

Regndropparna finner sin väg nerför fönstret,
likt salta tårar nerför bleka kinder,
och hennes lilla gestalt speglas mitt i,
mitt bland regnets smala banor.

Tankarna samlar ihop sig,
har ett viktigt möte.
Och mötesplatsen är
hennes hjärta.

Alla minnen och tankar handlar om samma person,
olika, men ändå alltför lika.
Precis som regndropparna som faller,
Nerför fönstret ut mot den kalla verkligheten.

Fönstret är likt henne,
hon som sitter där,
alldeles ensam,
söndersliten.

Hon är sammansatt med dåligt lim,
av alla minnen som snart sliter isär henne igen.
Förstörd, precis som fönstret,
ett dåligt ihopklistrat fönster av glasskärvor.