Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Istappar i vinterkylan

Hur kunde du göra så?
Bara låta allting smälta bort,
Allting som vi hade,
Allt som vi gjorde tillsammans?
Som om ingenting var på riktigt,
Bara små vattendroppar
Som frös ihop till en istapp
Men som snabbt krossades
Så fort du rörde vid den

Du röjde undan allt i din väg
Och våra minnen tillsammans
Var tydligen lätta att krossa
En istapp i din hand,
Och snart var den vatten
Men vattendropparna
Blev aldrig de samma igen
För minnena förvrängdes
Overkliggjordes, av dig

Var allting så falskt då
Som du verkar tycka att det är nu?
Lekte du bara en lek med mig
Där du hittade på reglerna?
Vattendropparna trillade ner
Bildade pölar på marken
Och i resterna av vår istapp
Speglades våra minnen
I en helt annan form än då

Nu skiner solen starkt
Ikapp med fåglarnas kvitter
Sommaren tränger in
Men gör det på privat område
För inom mig är vintern kvar
Mina minnen börjar också blekna
Du blir suddigare och suddigare
Men istappen är ännu glasklar
Trots att den kanske aldrig fanns

Jag var så naiv att jag trodde
Att vi var vänner på riktigt
Men egentligen var du också
En istapp som hängde i taket
En evinnerlig påminnelse om
Att vintern alltid finns kvar
Och att det mörka aldrig försvinner
Och så lät du vattendropparna
Droppa ner på oskyldiga människor

Jag blev träffad av en droppe,
Bara för att jag råkade vara
På fel plats vid fel tillfälle
Och nu har jag också blivit en istapp
Som ständigt är kall inombords
Så kall att jag aldrig kommer att smälta
Och det var ditt verk.
Nu är både du och jag som istappar,
Istappar i vinterkylan




Fri vers av Felzu
Läst 286 gånger
Publicerad 2007-10-10 20:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Felzu
Felzu