Det är konstigt
hur något bara kan blåsa iväg
på mindre än en minut
hur alla stunder helt plötsligt blir obetydliga
kvar finns bara fel och brister

Du tror du vet hur jag känner
men du vet ingenting, längre
jag älskade dig
(älskar fortfarande)
och mitt hjärta slog för dig
men det slog ner dig

jag vill ha dig hos mig


det är sorgligt att ensamheten kan ta över så fort
och det gör ont när det enda sällskap man har om nätterna
är cigarettröken och TVn
och långt innan jag har somnat
har ångesten redan klättrat upp nästan till taket på väggarna
verkligheten känns som mil ifrån mig

glasklara ögon blir grummliga
och inget kan jag göra åt det
jag ville
men ville för mycket
du sa
men menade ingenting

jag (tror) vill ha dig hos mig



mitt tvångsbetéende har ökat
inte till max
dom bad mig att skalsätta mitt humör
mitt psyke
hur säger man på en skala
hur dåligt man mår
när man inte ens vet om man lever?
är det som sämst då?

en gång sa jag:
\"alla sviker, tillslut\"
och du svarade:
\"jag kommer inte svika dig\"

men hjärtat, vart är du nu, då?
du svek
precis som alla andra
och du kommer undan med det
precis som alla andra