Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Utdrag ur en blivande roman som heter Matpralinen eller Gabriellas bekännelser.  Ge gärna respons på innehåll, språkdräkten och annat du vill kommentera, tack!




Matpralinen - ettårsdagen

Idag är det ett år sedan Fredrik lagade lasagne. Det är också ett år sedan vi gick skilda vägar. Ja, det var han som gjorde slut… Beskedet kom lite oväntat bara - för jag var ju hans matpralin… som han brukade säga.

Det var en regning sommarkväll och jag var hemma hos mamma på en kort fika. Jag hade lovat Fredrik att äntligen våga tacka nej till söndagssteken och äta middag med honom och lilla Hanna, som var då bara två år gammal. Jag satt på bussen hem (det är onödigt att ta med sig bilen till mamma, när bussförbindelserna är så bra), när en obehagskänsla omslukade mig. Det var något jag kände på mig men jag viftade bort tankarna för vad kunde det annras vara än illamånde efter en dos av ettrig parfym som flödade från en kvinna bak in den fuktiga bussen. Usch. Männsikor tar ingen hänsyn till varandra, men det är ju sant gillar man parfym så… Just det.

När jag öppnade dörren möttes jag av en vänlig kram och puss på kinden. Vilken överraskning! Fredrik hade lagt lillan och lagat sin paradrätt -lasange. Inte nog med det - han hade tagit fram en flaska rödvin som vi hade fått av mamma och pappa på vår treårs dag. Vi hade då varit gifta i 1 år men varit ihop i tre. Det var en speciell sort som vi ville spara till ett fästligt tillfälle senare i framtiden. Idag var ju bara en vanlig söndag med en måndag som skulle följa dagen efter… trots det stod flaskan öppnad på bordet för att lufta vinet. Något sa mig att det skulle bli en speciell och minnesvärd kväll.

Fredrik bad mig att sätta mig och dukade fram lasagnen. Mustig vit ånga fyllde köket. Mina näsborrar fylldes av härlig doftblandning av muskot, tomat och stekt kött när han portionerade maträtten på varma tallrikar. Han fyllde glasen och torkade av falsen med en snabb men elegant rörelse. Jag vill prata med dig om en viktig sak. sa han efter första himmelskt goda tuggan. Jag vill att vi separerar. Lasangbiten fastnade i min hals och ville inte åka ner genom matstrupen. Jag förstod att jag skulle säga något men jag förmådde inte för biten satt där den satt. När pausen började bli för utdragen tittade Fredrik på mig något frågande. Jag harklade mig och försökte skölja matbiten med vinet. Många klunkar krävdes det för att få den envisa degklumpen sjunka ner i magen.

Men vad ska vi säga till lilla Hanna säga? frågade jag. Jag vet inte. svarade Fredrik. Varför vill du det? frågade jag igen för jag ville ju veta. Jag har funderat mycket på dig och mig och jag kom fram till att jag vet inte vad jag känner länge. svarade han. Finns det något jag kan göra annorlunda? frågan kom av sig själv på något sätt. Nej, jag det vore för mycket begärt jag behöver vara själv. Du vet att jag har aldrig levt ensam - jag har alltid varit i ett förhållande. Men hur ska vi göra med Hanna? Vi började prata om pratiska saker kring separationen och gjorde upp en grov skiss över bodelningen. Vinet smakade strävt och färgen verkade dunkel. Vad skönt att vi kan prata om det här sa Fredrik och log mot mig. Jag var osäker på hur du skulle ta det här. Men eftersom vi verkar vara överrens, ser jag ingen anledning att vänta med att skriva under.

Lasagnbiten i min magsäck hade vid det här laget svällt upp och fyllt magsäcken. Degmassan jäste sönder och trycke upp överskottet tillbaka mot matstrupen. Det kändes som om jag hade frossat i mat en hel dag och nu skulle jag må illa som straff. Här har jag papper som vi ska skriva på. räckte Fredrik fram en blankett med hans namteckning på. Bra att du hade tagit hand om den tråkiga biten. sa jag. När han du beställa den? jag var bara lite nyfiken. Det var inte så länge sedan bara… började han, men jag hann inte höra färdigt för matmassan svämmade över i magsäcken och var på väg upp igen. Ursäkta mig sa jag snabbt in på toaletten där jag tillbringade resten av kvällen.

Det var för ett år sedan. Fredrik och jag är vänner även om vi inte längre är älskare. Ibland äter vi middag tillsammans vid överlämningen av Hanna. Det är trevligt. Han har gått vidare och jag med. Iallafall har jag försökt att göra det… Men hans lasagne är oförglömlig för mig på många sätt. Å andra sidan är ju receptet faktiskt en klassiker. Ett recept som uppskattas av de flesta av oss.

Fredriks lasagne
Fredrik börjar alltid med att förbereda bolognesesåsen.
*Se till att köttfärsen du köper innehåller så lite fett som möjligt. *Bryn 400 gr oxfärs. Ställ undan. *Fräs tre hackade schalottenlökar och tillsätt 8 flådda tomater. Tillsätt en pressad vytlöksklyfta.

Nästa steg enligt Fredrik är att göra en belchamelsås.
*Han brukar smälta 2 matskedar smör i en gryta, tillsätta 2 matskedar mjöl och röra riktigt noga. Det ska bli en tjock och slät massa säger han. *Noggrannt och under omrörning häller han i 4 dl varm mjölk, vilket är smart för då bränns såsen inte vid. *River ned lite muskot, gör han också… *Sedan låter han såsen koka i ca 5 minuter under ständig oröring. *Saltar och pepprar helst med vitpeppar.

Först efter att ovanstående steg är avklarade börjar han med att varva ingredienserna.
*Han brukar smörja en ugnsfast form med smör och bre ut lite av tomatsåsen och täcka med ett varv ca 9 färska lasagneplattor (helst med spenatsmak), bolognesesåsen, tomatsåsen. Och. Och det är viktigt färskriven parmesanost (efter smak förståss) i och på lasagnen.

Till rätten brukar Fredrik servera med blandad sallad på lösvikt, exempelvis maschesallad.
Ett glas rött är ju nästan ett måste.
Iallafall ibland.




Prosa (Novell) av Juliana
Läst 513 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-10-11 23:43



Bookmark and Share


  isabel louise
Gillar flytet och de olika vändningarn i handlingen, men efter spykänslorna och hungerkänslorna som byggs upp när man läser receptet...sitter spykänslorna kvar... kanske för att jag redan är hungrig..vet inte. Bra skrivet! Men sicken romantisk middag, han vet verkligen hur man lägger fram ett dumpande, jo man börjar att göra en lasange, serverar med det där röda vinet man sparat till speciella tillfällen och sen serverar man ett \"det är slut mellan oss, ok?\" och så fortsätter middagen i samma stämning...tills lasangen åker upp igen... stackars matpralinen!
2007-10-12
  > Nästa text
< Föregående

Juliana
Juliana