Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Knappt mamma klarar vintern själv

för vet ni vad
jag kanske borde
börja leva igen
jag vet inte riktigt
vad jag vill
att ni ska svara när
jag pratar om vintern
kanske att
den tar slut den med
någon gång

jag har en vän
han brukar skriva om
sönderslagna tåg
och lite om hjärtan
och varje ord
han skriver sönder
på sitt sönder slitna papper
vet ni att varje ord
vartenda ord
det handlar om mig

jag är hösten
lika mycket som du
klättrar i träd om
sommaren och
skriker att
du aldrig kommer att falla
men vet du att
det är den enda du gör
faller
du faller hela tiden

jag vill att du
ska falla lite mer hitåt
så att jag måste ta emot
jag vågar inte
om du inte skriker mitt namn
och det måste du
om du faller hitåt
för då är jag
allt du någonsin har
någonsin har haft

för du är ju
allt jag någonsin

har haft




Fri vers av hymerito
Läst 764 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-10-13 13:53



Bookmark and Share


    Oprofessionell
men gud. den här tog mig på sängen eller vad man säger (mestadels kanske för att jag sitter i min säng nu men iallafall) den här gav mig rysningar, ett sådant vackert språk och ja titeln är väldigt bra

bokmärkt.
2007-10-14
  > Nästa text
< Föregående

hymerito