Det är inte lätt att skriva dikter
om man måste följa reglers strikthet
som kan tyngre bli än hårda plikter
och urarta till en ren besatthet
av tramssvällande orddiarréer
av barockt bisarreris förryckthet
utan vett som tygplastorkidéer,
men det är fritt fram för sanslöshet
i den poetiska licensens dårskap,
varför man med frisläppt samvetslöshet
lugnt kan komma med dumt konstnärskap
utflippat i vad form som helst i frihet.
Därför spolas nu den här sonetten
utan prut rakt ner i toaletten.