Där sitter jag omslukad av mina ord påhittade och konvetionella, fraser utmanande och allmänt accepterade, formuleringar målande och krystade.
Frukter av mitt arbete kan vara extas eller skrivkramp båda kan rasera allt jag tidigare gjort, kommit på och trott på.
Uppskattning och tjusiga recentioner har gett mig närning till nya krafter att fortsätta skapa.
Men. Jag återkommer alltid till samma fråga: vem skriver jag för? Eller rättare sagt den som jag vänder mig till, vill hon/han ta emot det jag skriver?
Varje gång jag går till en bokhandel översköljs jag av tankar, ord, känslor förpackade i presentabla paket i form av böcker. Må-bra-tema, putslustigheter, journalistiska reportage utan grundlig research, högaktade klassiker som ingen vågar ifrågasätta - en salig blandning helt enkelt.
Jag brukar flina, gå därifrån för att sedan vända mig om och få som örfil i ansiktet faktumet att jag är som de andra: jag vill hellre prata än att lyssna eftersom jag finns där med... Bara det jag säger säljer inte lika bra som en käck berättelse om en looser-singel.
Detta brukar jag naturligtvis förneka med en rad olika försvarsteorier om filosofisk djup och annat trams, men frågan återstår varför fortsätter jag att skriva och för vem.
Vem skriver du för? Blotta dig nu och erkänn! Så kan vi ha lite roligt! :)