Daniel, vila i frid
Så ung kropp
som denna grymma sjukdom tog
Så ung själ
som fick ge upp
Sån mörk höstdag när jag gick där
upp för kyrkogårdens blöta grusgång
Gula löv, isande blåst mot mina kinder
vill egentligen inte gå in och se
se dig inte vara där
smärtan pressades fram ur mina ögon
samma stund som jag såg din vackra kista
planera sin egen begravning
hur kan livet var så grymt
din musik
som dina öron älskade att höra
som fick din själ att orka lite till
de sista veckorna i ditt liv
varför fick du inte mer tid
Daniel, du som aldrig gjort någon nåt ont
Du hade skrivit ett brev
som du bett prästen att läsa upp
Ta vara på varje dag
Njut av livet
Ta inget förgivet
dina sista värmande ord
jag såg dig nog allt
visst var du fjärilen som flög över mitt huvud
när jag satt i bänkraden
fjärilen som försvann
när klockorna började ringa
visst ville du se vilka som var där?
en fjäril
i oktober
i en kyrka
de måste varit du
Livet är så orättvist
men du lärde mig något Daniel
jag ska leva
Daniel vila i frid
Vi saknar dig