Du kastar mig ner i havets djup
stannar i ett djupt andetag
tar farväl av brustna tankar
överflödiga känslor
som inte får plats
avskalade vilsna spår
när förtvivlan börjar andas
osäkerheten maler mig
tills spillror skrattar nöjt
någonstans står du
med dina rena händer
då väcker du rädslan
då väcker du mörkret
för jag är skuggans vandrare
släpp taget när du ser att ögon skelar
av invärtes trötthet som aldrig får vila
du bär mig inte med din märkliga kärlek
du kastar mig ner i havets djup
älska mig eller gå din väg
jag finns inte att sortera
dina vägar är inte mina
om du väljer att dela mig mitt itu