Det finns inte mycket kvar nu
sanden forsar bortåt, nedåt...

En liten stund i verkligheten
hände det ens någonting?

En livlös kropp faller så hårt
var andetagen bara där för att lugna ner?

Så många missade sekunder
värdet av en existens bygger på perception...

En kontinuerlig ström av ögonblick
mina fötter lämnar inte fotspår i dammet

Borta mer och mer varje sekund
får jag fråga dig?

Var tog alla färgerna vägen?
är solen fortfarande varm som ett leende?

Jag är rädd ibland, mera varje dag...
kommer det vara mörkt? eller grått?

Det kanske är osannolikt men...
det har aldrig känts rätt för mig... hopp...

Världens möjligheter förminskas med kalla ögons blick...
får jag sova snart?

/