Satt på mitt rum, det kom in en lärare med en elev.

Hon sa, han är jätte arg slog i skåpen här ute kan du ta hand om honom.Det kom in en rädd osäker liten kille som bara ville bli lyssnad på och sedd.

Jag tog hans händer och tittade på hans blodiga knogar.

Han blev genast lugn och vi började prata, han berättade vad som hade hänt.

När vi sitter och pratar så ringer telefonen, jag svarade trodde att det var läraren för hon väntade på att vi skulle bli klara.

Men det var hans mamma, hon frågade har du min son där?

" Jag har tystnadsplikt, vad gäller saken?"

Hans lärare sa att han har slagit på skåp och tänkte slå en kille. Och hon sa att du skulle ta hand om honom. Jag tänker komma och hämta honom nu och åka till BUP.

Jag trodde att jag skulle svimma, hon ville inte alls höra hans version om vad som hade hänt. Hon frågade inte ens hur han mår.

Hur mår en kille som blir så arg och ledsen?

Hans känslor är i total uppror, han vill bara skrika se mig, bry dig om mig, jag är ledsen.

Men mamman vill blunda och åka till BUP, inte alls se vad hon kunde göra för sin son i detta läge.

Jag blir så upprörd, varför inte ta sitt ansvar som förälder istället för att lägga ut det på andra. Han behöver ju sin mamma mer än någonsin nu.

Skolan vänder honom ryggen och nu också mamman. Hur ska denna kille orka?