andas Saharavindar
låter dem snöa in mig i melankolins mörker
i tysthet

det ensamma ljusets låga fladdrar i skugglekar
över pianots klinkerspel

sången är döv i natt

 i skuggans mörker krockar nattfjärilen
mot fönstret
om och om igen

sången är blind i natt

du var isbrytaren som brukade vägleda vilsna skepp
men drunknade i dina egna smärtor

själv stod jag hjälplös den dag du fattade
en varm hand
kanske är det en enkel illusion
men jag drömmer gärna

det för mig närmare dig

din hand blev kall i min
och nu är jag endast en nattfjäril
som bränner sina vingar
mot den ensamma lågan

stearinet rinner i tårar
över smärtan

och jag viskade i din hand
med kvävd röst

Jag älskar dig