Det förflutna spenderade jag ensam, rädd att inte finna dej...
Dagarna spenderar jag ensam, i väntan på att du ska komma hem till mej...
Tankarna tänker jag ensam, rädslan att förlora dej...

På kvällarna är vi tillsammans, fast ensam är jag ändå
Nätterna spenderar vi tillsammans, fast på något sätt åtskillda ändå...
Hur kan man känna sig ensam fast man ändå är två?
Hur kan det komma sig att världen känns trist och meningslös fast vi lever ihop vi två?
Hur kan det komma sig att ja känner mig allmänt tråkigt å grå...