Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag trodde att dessa känslor var utspelade och överklagade men där låg jag och grät av osäkerhet...livet slutar aldrig att överraska mig


den där jävla rädslan som inte hör hemma här längre..

Jag är så rädd

att jag håller på att gå sönder inombords
av alla spänningar

Mitt huvud bankar av smärta och
senorna mellan mina skulderblad
stramar

Kindera svider av allt det salta och
inom mig blöder ett sår så djupt
och föråldrat att jag knappt kan se
dess ursprung

Så väl maskerat, så fint inlindat

spår av en verklighet

 




Fri vers av Annika Gustafsson
Läst 315 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-10-25 21:03



Bookmark and Share


  R-M
Jättebra skrivet och vinklat! Aplåder!
2007-10-25
  > Nästa text
< Föregående

Annika Gustafsson
Annika Gustafsson