Livlinan brister

kämpar vackert
och leendet döljer sanningen
men spegelbilden anar dolda spår

strupen är sårig av tomhetens skrik
det värker ett hål
av förlorad kraft

där bottnar jag inte med helheten
sjunker som en sten
livlinan brister precis på gränsen

förgäves
söker jag gnistan
att tända en slocknad själ

Fri vers av devilsangel
Läst 902 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2007-10-26 12:23

Skriv ut
Spara som PDF

© Birgitta Wäppling wow, denna text är bra. Skriv mer...! :) 2007-11-04

Bodil Sandberg En fantastisk text...så fylld av de allra innersta skriande känslor!!De sista raderna \"Förgäves söker jag gnistan att tända en slocknad själ\"...sätter punkt med den mest fabulösa dramatiska styrka!!!! 2007-10-29

JJ Uppgivet men ändå välbeskrivet! Ingen själ slocknar så totalt, men känslan av förbränd aska kan vara väl så jobbig...Som vanligt en fin dikt av dig! Mvh. JJ. 2007-10-28

sunnanvind Att ha sår på insidan som döljs av ett leende...skriken som sårat strupen ...bottenlös förtvivlan , väl förmedlad så läsaren blir drabbad av en stark känsla ...Mycket starkt igen av en av Poeters mest lysande stjärnor!*kramar om dig* 2007-10-27

ej medlem längre \"strupen är sårig av tomhetens skrik\" Metaforernas mastarinna! det är du! Att balansera pa en skör trad, kanppt vaga röra sig, tala för att inte avslöja situationens allvar.. Stralande skrivet vännen! 2007-10-27

Lena Renman Så som det är när just, livlinan brister, känslomässigt, inte fysiskt, kan jag tro, för det känns igen. Väl skrivet lena 2007-10-27

Erik L Bra och stark dikt med väl varda ord. Applåd! 2007-10-26

Catrin När det inte går att fly från sin egen insikt... när spegelbilden visar dolda spår, då är det tungt att orka finna gnistan. Lysande skrivet, starkt berörande. 2007-10-26

Lindizz mycket kraftfullt, starkt och berör inpå djupet. kram* 2007-10-26

Michaela Dutius Oerhöärt tydligt och närgånget bildspråk som verkligen förmedlar en känsla på ett sätt så man inte kan fly ifrån den. 2007-10-26

Maria Zena Viklund den här är riktigt bra, känner nästan livlinan brista, påminner mig om en sägen om en Indian som förlorat sin ande, han blev i kastad med sten knuten runt benet och sjönk som en sten mot havbotten, han kände ingen ork att ta sig upp ville bara dö, men då i ett oväntat ögonblick när livlinan höll på att brista fick han oanande krafter ett avgrundsskrik från magen som med så stark fick upp honom mot havsytan, anden hade återvänt nu var han fri sina plågoandar! 2007-10-26

Jan Linderoth Har varit där, men då föll jag tre våningar. Detta är värre. Men livlinan kan också vara tillverkad av taggtråd, och då vill man att den ska brista, så man får pröva att simma med blodiga händer. bokmärker tveklöst! 2007-10-26

Mats Henricson Vackert format vemod med sorgesamma andemeningar.. 2007-10-26

Erika H Vackert och kännbart. Där botten känns alldeles för långt ner. Söker gnistan... att åter tända... Känslosamt och vackert. 2007-10-26

isabel louise åh så bra skrivet! berörande och kraftfullt, känslostarkt :) 2007-10-26

Maria Malm Precis så..känsla när livlinan brister.. 2007-10-26

Lasseman Ibland skulle man vilja vara livlinan själv!.. och räcka ut en hand och erbjuda en varm trygg famn!.. bra skrivet .. kram 2007-10-26

aftermath gripande starkt väl berättat 2007-10-26