Johnny, det var ju kul att se dig
men vad fan är det för fel på dig egentligen?
Den här baren är inte din. Deras liv är inte ditt, Nej! Snälla, sitt ner, låt oss prata.
Den där blicken var bara ett svar på din och, det var ju ett tag sedan. Minns du?
Skolan av betong – som ett parkeringshus – och
egentligen passar det bra att fråga vad du gör nuförtiden men jag vet, för att jag hört, så jag säger ingenting.
Och jag ser din blick
och jag vet
och jag känner att
snart svartnar det
snart flyger en första tand
Och jag minns att du då stammade grovt men ingen av oss var väl normala just då
och på en normalfördelningskurva över vad som är normalt beteende skulle du hamnat mycket närmre mitten är jag.
Och jag nickar, skålar och ler när du säger att jag aldrig behöver vara rädd men egentligen känner jag mig illa till mods när du säger att du känner folk. När du säger att jag kan känna mig trygg i dina händer
och att om någon
någonsin
JÄVLAS
så finns det folk jag kan ringa.
Och jag ser din blick
Och jag vet
Och jag känner att
Snart svartnar det
Snart flyger en första tand
Och jag minns att du då stammade grovt, men att det verkar gått över nu.
Johnny
Innan det svartnar;
Vad fan är det för fel på dig egentligen?