Näe pa mjalchbolä satt n´Kebbä å vänte pa bussn.

Dä va n`finen dag vä smoe mourntappe som kömme seglanes västerifrån söm öm Gud houll på å rökä pipa oppi överbyn. Mjalchkrukern hadd redan före vä mjalchbiln sä dä fanns gött öm römmä för achele, pan Kebbä, däpa bolä.

Då han hadd gått förbi grannen senn, n`Gustav, sä höll han å pajka hans pa å he serapen pa remma åt vekapen å nu hördn hur dä gnall däri klinga. Häri vekapen såt n´Gustav å sköttä trissa mänch pojka harnch la på. Dä sjöng bårti klinga när horn for in i n´grov n´bjerchk Spånä sprutte in i öga pa n´Gustav, där de blannes vä svettn borti hans glesä kallufs, önner dän oppviktä lantmannamössa. Då såg utt soum oum han velle fånga alln spån vä skärmkantn.

Näe pa brögga sattn Kebbä å köxe pa svalärn söm for söm na yre hörner i lufta. Han fundera oum dam visste na vart dam va pa väg. Han chalv skull ju pa banken, tänkte han märnch han förjupe sig i svalärn.

Män dä han intä såg häll hourddä dä va att a´Agusta geck ut borti husä sett västi byn Horn knout bårta sä förklä hävva ytterdöra å geck bårt mot skogen. Horn hadd sett n´Evald jarning köksfönstärä, grannän bårtåm a. Han hadd gått utt jarning kvisn senn å gått mot skogen.

Horn geck töst å fårsektit jarning skogen tell gamm smeja. Då horn koumme dit såt n´Evald å vänte pa na. Dam kännte pa varann ett tag å sä for han inni na, å väntä. Särn väntä horn oum å geck häm.

Degän hadd jäst färdet när horn koumme häm. Dä va dags å baka utt.

Näe pa mjalchkbolä såt n´Kebbä å vänte. Houvere plankärn han såt på hadd börje å nötä pa archelä harns när n´Gottfrid kömme frårn överbyhallä vä standard åttan å starne åte bolä. ”Ska du åk vä n´bit” fråge han ”Nä,ä ja vänt no pa bussn ja. Hann könne ju intä säjä att han skull pa banken.

”Dä ska faen åk i biln denn. Dä låt ju soum oum dä en n´eterkäring som koum när du koum vä n´darn biln. N´Gottfrid for iveg märnch n´Kebbä flötte pa archelä för hounrentä ganga. Dä vart n´langen da ida.

Sä smårningöm tössne klinga hävva n´Gustav. Dä va gjort dä soum skulle göres. Inn vä motorn å bårt vä spårnä bårti öga sä va den da´n gjord.

Å näe pa mjalchkbolä stornä tommmjalchkkärelern män ingän Kebbä. Bussn hadd före hitte dikä å skull in´t koumma na idag. Dä va n´bårtkaste da idag, tänkte han pa hämvägen.

Dä enda soum va grannt ida va väl verä, annars vare väl n´bedrövle da, dä va in´t na tutal oum saken män dä känntes lite bätter när han koumme häm å öppne fourstedöra å känntä bulllåkta