Begravningsdagen infaller
och jag sitter och ser på de
vackra blommorna jag fick
som står vid hans foto....

Jag har hedrat hans minne
och pratat om honom med
dem som har brytt sig om
...........det har gått två år

Två långa år av sorg är
knappast fattbart och
känns som en evighet
men också som helt nyss

Ska detta vara resten av mitt liv
och ska resten av mitt liv förbli
sorg över förlusten av en stor
och vacker ömsesidig kärlek

Min kropp bestämde sig för att
hämta en box och började plocka
ner somliga saker - älsklingssaker
med tårarna strömmande av insikten

Han kommer aldrig tillbaks och han
behöver inte den kepsen, körkortet,
glasögonen, älsklingströjan
Boxen står på golvet - i väntan