Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

höstglöd


det var pojken
med månen
han som höll i alla stjärnor
han med hjärtat
det som pumpade
i takt med livet

det var han som lyfte hösten
stod för värmen
och de röda löven
skyddet
bort från grått

men snart kommer vintern
och jag är rädd
för att alltid vara kyla
att den värme som spridit sig
förmultnar
tillsammans med löv




Fri vers av Sländan
Läst 288 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2007-10-31 19:37



Bookmark and Share


  Thurizas
mm jag gillar hösten, och vad den ger. hösten gör ju vägen för dvala lättare.låter allt få chans till återhämtning.ny energi, något som alla behöver.självransakan? hm..ja. kylan varar inte för evigt,hoppas jag!
2007-11-22

  Ulf Lagerholm
vet ni ?

denna text andas
inte förmultnelse,
grått å kyla -

det är värme så
att det glöder -

fast tyst förstås -

kram
2007-11-02

  Anna Frölander
du skriver med stor känsla, det tycker jag om. Men just i den här dikten tycker jag nog att du alltför tydligt skrivit ut precis det som du vill förmedla. Det finns inte så mycket jag som läsare kan lägga till själv, tolka in.. Naturligtvis kan det vara ett val man gör, med olika sorters dikter. Själv tycker jag att det är mer spännande när man blir tvungen att tänka till, känna efter.. Hoppas att du förstår hur jag menar. Men som sagt, du lyckas skriva med stor träffsäker känsla, sorg och rytmen, tempot finns där genom hela dikten.
2007-11-01

  Матрёшa
aaah, shit! som om du vart i mig o hämtat upp dom där känslorna, VACKERT!
2007-10-31

  AllNamesRTaken
Jätte fint.
Men vissa saker kan aldrig kylas ner flicka... solen ... kärleken ... och några få personer.
Jag tror på en vin vinter för dig, med skratt och mys.
2007-10-31

  Smultris
*nickar lite igenkännande*
2007-10-31
  > Nästa text
< Föregående

Sländan
Sländan