hjärtat har måsten som
kan styra tankar hejvilt
kan döda tankar kan
starta magkrig
magen krigar extra mycket i närhet
har jag märkt och när man sover
bredvid någon som sover
så nästan exploderar den där
bultande klumpen i bröstkorgen
av överbelastning
ord som inte vill bli ord

jag lever via min egen värme
eftersom ingen annan finns till hands

egentligen
så har jag klarat mig
hitils
och
jag lever ju ändå
mitt hjärta bultar utan någon annans
tunga
hjärtslag
nära

nära
det är just det
som jag har undvikit
de senaste femton åren
och ni vet
kanske i alla fall
att man kan bli rädd ibland
för ingenting
och börja gråta ibland
för ingenting
eller kanske just
för allting

för nu har batteriet tagit slut
i gatlyktan här utanför
och mångubben
har kanske dött
eller så är det solen
som bara gömmer sig
i vilket fall
så är det mörkt
mörkt som fem hela nätter
mörkt som tiotusenmeters havsdjup
mörkt som det där hålet
under bröstkorgen
bakom hjärtat
under hjärtat
och till höger

och jag har överlevt
jag kanske ska vara glad
att jag inte är död
för alla gånger jag blivit överkörd
av ensamhet
för alla gånger jag
kurat ihop mig till en nästan
döende boll

om jag sträcker på mig
så kanske det fungerar lite bättre
det där med andningen
och hjärtslagen
du vet
det där som ska få
kroppen
att fungera

hålla igång