Så tänder jag ljusen
och går till platsen där
min älskade gjorde en
särskild kulle för våra katter

Jag minns vår senast begravda
katt och med vilken ömhet han
lades ner i sin lilla låda och att
vi sedan satte blommor på kullen

Värmen jag känner inombords
blandas med den starka saknaden
som hugger till och kramar hjärtat
\"For absent friends\" brukade vi säga

Då stod vi där tillsammans med
många ljus tända i vår trädgård
när gravar var så många mil bort
ville vi ha våra käras minnen hos oss

Nu står jag ensam och minnena
virvlar svårgripbara omkring i mig
nu när minnena har blivit så många
av så många kära som jag har mist

Att aldrig mer få se min älskling
komma farande nerför backen
Att aldrig mer få se min mammas
öga tändas när hon får se mig

Vart är jag på väg i min ensamhet
Vart för denna ensliga tillvaro mig
Vart ska jag gå när ingenstans
är dit jag helst skulle vilja komma

Ljusen brinner vackert
Jag står länge och gråter
Det har blivit svårt att vara
människa när ensamheten
är så
kall