I blekskymnings tid

ett mail damp ner bredvid

Hårda ord utan innehåll

kastandes glödrykande eldboll

Bitterhet som genomsyrar

relationen äventyrar

Beslutet jag tog om brytning

rätt i rättvisande mening

Ingen anledning finns att sörja

över nåt som inte ens fanns från början

Älskad bara i skenet av spritångornas rus

däremellan lika högt värderad som krossat grus

Martyren som vaknade i nattens liv

spottade och fräste i meterlånga kliv

Missklädsamt minsann

när verkligheten ikapp henne hann

Fri från skuld kasta första stenen

glöm då för helvete inte att raka benen

Ledsenheten fanns då lågan släcktes

och hoppet tog slut

Ilskan i sin helhet väcktes

då du släppte demonfan ut

Skyll dig själv