Jag är rädd för min passion,
rädd för mina känslor,
rädd för att tröttna på vår längtan,
så i namnet av vår kärlek som blommar,
i våra hjärtan så som våren
som låter solen lysa i våra ögonfransar.
I namnet av den vackraste kärleken i vår tid
så ber jag dig,
att lämna mig



Jag ber dig att
på vår underbara kärlek
som fortfarande är inskriven på våra läppar,
på denna kärlek som är inristad på våra händer
på de breven som vi skrev till varandra,
jag ber dig.

I namnet av ditt ansikte som är planterat som en ros inuti mig,
i namnet av vår vackra sorg
i namnet av denna kärlek som har blivit större än våra ord,
större än våra läppar,
jag ber dig lämna mig
för solen bli vackrare när den försöker stiga ner.


Jag vill att du ska se mig
genom dina tårar som faller från mina ögon
Jag vill att du ska se mig
genom elden och röken.

Så hjärtat
var i mitt liv
ett tvivel,
en lidelse.
Var en legend

Var en hägring
Var alltid en obesvarad fråga i min mun...