POLIGNANO A MARE

Åter
alla dessa små båtar
till havs
alla dessa duvors kutter-
starens flöjtspel
kyrkklockornas klämtande
En mångtusenårig boplats
formad av kuber i vitt

Rosso
är klänningen
den gamla kvinnan bär
där hon står vid hörnet
under gatans runda stoppskylt
-även den korallröd –
återkommande
rytmiskt
vid grändens alla korsningar
Rosso
som min nya ring!

Gubbar
överallt dessa seniga gubbar –
kanske gamla fiskare-
tålmodigt betraktande
byggplatsernas aktivitet.
Överallt detta husbyggande
på uråldriga boplatser.

De gamla kvinnorna –
som kuber i omfång
av hårt arbete, barnafödande – och pasta?
Måndagstvätten
fladdrar lojt i den lätta förmiddagsbrisen
över de färgrika blommorna:
Nerium oleander, Hibiscus rosa sinensis

I BIMBI DI POLIGNANO A MARE
DI S.MINIATO (GEMINIANO)
Uniti Dalle Loro Poetiche Feste Degli
Aquiloni
Dettero Testomonianza Al Grandi
Che La Sola Speranza Della Vita Resta L’Amore.

(Inskription på marmorplatta vid hamntorget: vittnesbörd om barnens drakfest.)


HOTEL COVO DI SARACENI–

Taft
Skimrande i aprikos –
djupgrönt – ljust violett…
tyger lindade, veckade
runt blomstervaser.
svartgröna dörrblad mot azurblått hav
kalkstenens ljushet -
omger mig


LOCOROTONDO

Lunchgästernas samtalande
under trattorians vitmenade valv
stiger i crescendo till antipastan
sjunker
stiger igen
basens brummande
sopranstämmans stigande klang

I stormens öga-
stillhet
tillbakalutad
med slutna ögon lyssnar jag
till klingande glas
kanske själv en smula berusad

Plötsligt diminuendo
Pastan på bordet!

OLIVLUNDEN

Starens klara vissling
duvflockens hårda vingeslag
förtätas i cikadans sång
under olivträdens mörknande skuggor


BARI

Kvinnorna i kö vid basilikans biktstolar
utanför
som två svarta slanka ljus
samtalar prästerna
Klockornas mäktiga dån
får alltet att vibrera -
tillintetgör
i kraftsamlande koncentration
människors tvivel


METAPONTION

Över Heratemplets kolonner
bland tidlösans violetta myriader
hopar molnen sig
tränger ner från bergen i norr


MATERA

Bakom det gamla hotellets tunna
skiljeväggar
hörs vännernas mummelprat
i den tidiga morgonens förväntan.

Pianospel i glittrande kaskader
sköljer över piazzan.
Vid musikakademiens breda trappa
står flickebarnen med svagt rynkade mörka ögonbryn,
bekymrat putande röda läppar mot den olivfärgade hyn.

Nu spelar stadens alla kyrkor upp sin sång
Den lilla klockans ljusa klang
accentuerar
den djupa basens beska toner
då alla sjunger:
tatam tatam tatam
plingeling pling pling
do DONG do DONG.

Nu vaknar hundarna ur förmiddagsslummern
skolbarnen skrattar med mödrarna;
en far vandrar allvarlig med sonen vid handen

Ljuset som strålar igenom mörka skyar
fångar bergsbranternas gråa karghet
i det vida panoramat.
Småfåglarna
så snabba i flykten
för mig på främmande vägar.

Och överallt detta surrande, knackande, hamrande:
Matera bygger!

VIA MADONNA DELLE VIRTU CIVITA