Jag såg ett stjärnfall så skarpt dalande

över himla täcket

och genast sprang jag efter det

för att fånga in den i min lyckta

att ha i min ägo att lysa upp vägval

i mitt mörker och ge mig styrka att

finna vägar jag annars aldrig vågat ta

väl framme vid nedslags platsen

befinner jag mig plötsligt i armarna

på en ängel

med ett ljus omkring sig så svagt

 istället för stjärneljus

så fångade jag in en ängel

på krasch landning

 jag sa till henne att

jag skall ta mig till dom högsta

topparna för att åter skänka henne

himlars skönhet

i ett försök att hitta skyn

 då sa den vackra ängeln

nej! det vackra kan vi själva skapa

det behövs inga himlar eller paradis

vi behöver bara varandra

 snälla vandrare

ända sättet att ge mig mitt ljus åter

är att vara dig nära

jag kommer inte att vara din fånge

tro ej så

jag kommer att vara så fri

om bara så sker

om jag bara får vara intill

ditt hjärta så skall jag

lysa upp din väg i mörkret

och finna dina vägar åt dig

och ditt hjärta kommer att

ge mig mitt ljus åter

 ty tillsammans gör vi varandra starka

 så jag for land och riken runt

och fick av älvor

tillverkat det vackraste av smycken

att ha runt min hals

en silverkedja av

stjärnstoft

och glas av starkaste

bergkristall

där har änglen satt sitt bo

att följa mig överallt bland världar

och ge mig styrka och trygghet

där hon är nära

med sitt sken

ty jag ger henne mitt hjärta

där hon hänger om min hals

och vi har vår egen himmel

 och ängeln!..

 det är ju..

du!..